Nu idag i denna stund har jag vart här i 150 dagar. Det är sjukt. Det hade väl räckt med 50 för att inse att jobbet inte är för mig, men om ca 60 timmar sitter jag på ett plan hem nu. Jag är nöjd med mig själv att jag åkte hit, det är jag verkligen. Men jag är också väldigt nöjd med mitt beslut att åka hem, för jag känner med hela kroppen att jag aldrig hade klarat detta i 7 månader till.
Och jag vill säga TACK från djupet av mitt hjärta till min underbara familj som jag älskar mest av allt i hela världen för att ni har stöttat mig i allt jag har gjort under denna tiden. Jag älskar er gränslöst. Jag har världens i särklass bästa föräldrar som har fixat mig en lägenhet, och världens underbaraste bröder som längtar efter mig. Och världens mest fantastiska mormor och morfar som har gjort varje vecka uthärdlig här med ett vykort eller brev. Och världens bästa moster och kusiner som gör mig glada. Och alla ni som slår på datorn varje morgon för att se vad jag har för mig (ja Susanne just du). Och finaste Henrik med familj som kom och hälsade på mig, gav mig något att se fram emot. Och så har jag världens bästa vänner, verkligen världens bästa. Jag längtar så mycket efter att komma hem till allt detta.
Men tack för att ni har följt med mig och hjälpt mig stå ut här i 150 dagar !
Jag kan nu lova på heder och samvete att jag aldrig någonsin någongång ska var AuPair eller liknande igen, mormor hade rätt, det va väl inget för mig !
PUSS PÅ ER, SES PÅ MÅNDAG !
Ska bli skoj att du kommer hem igen! :D Vart har du fått lägenheten någonstans? :D Kom ihåg att vi har en date haha ;) Pussspuss <3
SvaraRadera